Rådhuskällaren blev destinationen för kvällen. Men den började i Larsarvet hos Sara. Vi var några stycken som satt på hennes underbara altan. Snackade lite strunt och njöt av sommarkvällen. Att hennes hästar gick en bit bort och mumsade gjorde ju inte saken sämmre alls. Härliga tider!

Jag fick ett samtal från en elev, eller vän, eller både och faktiskt, under veckan. Hon hade kört fast med en grejj och ville ha mitt råd. Vi pratade lite om det och gled sedan in på hur min situation var. Även om jag har hört det förut, av andra,  så har jag nog inte varit mottaglig för det. För hon sa, vänta inte med livet trots att det är som det är. LEV livet  mitt i det röriga i stället.. BOOM.. Visst! Det är ju såå det ska göras. Inte vänta tills.. eller ta tag i och ordnas med, sedan.. Utan ta det  som det kommer och Leva i det NU.

Det har visserligen inte ens gått tidigart. För jag har inte varit Där. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag Vill. MEN jag måste leva under tiden tills jag Vet vad jag Vill. Det kommer nog att utkristallisera sig under tiden. Många saker hänger i luften. Stora saker. Men DET ÄR väl livet kanske. Nu känns det iaf mer spännande än skrämmande som tidigare. Jag har nog levt rättså tryggt, eller naivt i min bubbla. Där jag skulle leva med min man och bli gammal i det här huset osv. Då behövde jag inte ha så många öppna dörrar som jag har nu. Öppna dörrar behöver ju dock inte vara bara av ondo. Tvärt om eg, bara jag kan lära mig att man inte måste gå ut och in genom alla. Längre eller kortare resor. Utan att jag lugnt kan iakta den öppna dörren utan att gå igenom den och utan att bli stressad/pressad av att de står öppna. Inte känna korsdraget som något negativt, utan lära mig leva med lite vind i håret. (Make sens? Probably not..)

Men kort sagt ska jag ta mig tid att vimsa omkring i livet ett tag nu innan jag tänker bestämma något alls. Plus att ”hugget i sten” blir nog inget för mig i framtiden. På både gott och ont. Inget kommer att kunna tas för givet, inte heller ge den trygghet jag så naivt levt i under en stor del av mitt liv. 16år. Det är faktiskt Hela mitt vuxna liv..

The best way to predict the future is to invent it…

Jag vill sitta i min gungstol när jag blir gammal och tänka tillbaks på allt det jag gjorde istället för allt det jag inte gjorde. Även om allt inte var bara bra.

Så får det bli!

Ha det, jag har ett liv att ta tag i!  

Eller rättare sagt, gräsmattan behöver klippas… Men SEN!!! 

/Marita

Att sitta i en lastbil utan AC i många timmar tar på iqt.. Jösses så trögt det går att tänka. Att det är svalt och skönt på kvällarna så att det är svårt att gå och lägga sig, gör inte saken bättre. Jag gillar när det är varmt, men inte när jag jobbar. Att det sedan är så kvavt att lakanen sitter fast på kroppen när man vänder sig om på natten fullkomligt Hatar jag. Ungarna har en pool på gräs mattan som räddade min eftermiddag idag. Över hettad kröp jag ner i den ett par minuter och det var en befrielse när huvudet kom under ytan. Så NU kan jag tänka igen.

Tänka ja..

Det är en hel del saker som jag behöver ta ställning till i mitt liv just nu.. Stora beslut som kommer att påverka inte bara mitt utan fleras liv framöver. Lång tid framöver. Endel För alltid faktiskt. Hur ska man veta vad som är rätt och fel? Vad är betydelsefullt att kämpa för och vad bör man inte lägga onödig energi på. Hur kommer det att påverka oss om vi gör si, eller så.. Inte ha för bråttom och inte heller fastna. Inte älta men ändå ta tid på sig att tänka efter.. Ja kort sagt. DET ÄR MYCKET NU::

Ha det bäst!

Midsommar spenderades i Hede hos kompisen Annica. Så på midsommarafton badade jag och barnen i deras pool, på deras camping, och hade utsikt över det snöklädda Sonfjället. Lyxigt boende och väl ompysslade åkte vi lite piggare och ordentligt utsövda hem. Packade om. Bytte bil med morsan OCH brorsan, tack snälla Marcus för lånet av ”The Black Perl”!  Hängde på husvagnen och åkte neråt i landet. Till High Chapparall och dess western tävlingar.  5 underbara, varma dagar med trevligt sällskap. Robban och Bettan. Sofia och Karin och så mina underbara töser såklart! Emma och Sara. Trevliga ritter. Fina hästar. En, och kanske annan cowboy som var intressant spanades väl också in Tyvärr svek modet mig när jag hade Världens chans.. Tack Robban för försöket iaf… Så det var nog den semester som jag fick i år. Men trots 30mil uppåt och 45mil nedåt i bil så var det mycket välinvesterade dagar för återhämtning. Vovven var med uppåt men pga skottfastheten så fick han vara hos mamma de sista 5dagarna. Det skjuts ju ganska friskt på Chappen

Ja annars så går dagarna, en i taget..

Näsan är över vattenytan även om inte fötterna riktigt än har fastmark under sig. Men det går. En dag i taget.. Jag åker inte Liika på ändan längre när fler tomma löften och svek utdelas till höger och vänster.. Vem vet man kanske blir imun. Nå väl. Jag anar en ljusning i horisonten. Lite otålig känner jag mig dock att sätta igång. Det är lite ett avsked från det livet jag trodde att jag skulle leva i. Jag trodde faktiskt att jag skulle bli gammal i dethär huset med den mannen jag gifte mig med.. Men så skulle det visst inte bli. Så då är det ”bara” att rätta in sig inför det nya. Skrämmande eftersom vi delat vårt liv i 16 år och bott i det här huset i 13. 

Nå väl. Vad säger man.

Om du mister en står det dig tusen åter. Tar du en står resten och gråter.. Eller något sådant.

Ha det bäst gott folk!

Nää, knappast vad det blir. Men det är ett sätt att komma igång iaf.. För det är härligt när just solen skiner. Allt blir lite lättare liksom. Satte mig nyss på en filt på gräsmattan och ansade en liten svans på min underbara hund. Klippte lite klor och hade en liten mysstund i solen. Kvalitets tid, skulle man kunna säga

Jag HAR vänner där ute!

Det gör mig varm i hjärtat. En del stryker medhårs. Andra peppar på och sparkar mig där bak, när jag behöver det.. Det är ju så att om man är, brutalt ärlig, själv. Ja då får man ju ta det tillbaks också.. Jag gillar det! Rakt och ärligt ska det vara. En parantes. Kan det vara därför jag gillar hästar och hundar? Jag hanterar hellre hingstar och ston än vallacker tex. Inte alls för att jag har något emot vallacker! Tvärt om. Men jag gillar de raka svaren man får av de förstnämnda. Det är inte samma sak som att jag alltid gillar svaren jag får. Men man Vet liksom vad man har att arbeta med, eller mot. Samma sak med hundar. De är direkta och ärliga i sitt handlande. De gör inte som många människor, funderar, värderar och ibland dömmer innan de handlar. Nej Direkta svar. Behöver inte vara snabba! MEN ärliga.

Jag har iaf en vän, min röst i natten Som har varit, och i synnerhet ÄR mycket viktig för mig i denna nya situation i livet. Han, ja det är en Han och Han är en Riktig vän. Ingen sådan man behöver fundera hur eller ens när man säger saker. Jag är övertygad om att jag skulle kunna ringa honom mitt i natten. Han dömmer mig inte för det. Hans unika förmåga att dela med sig av egna erfarenheter, lyssna på mina. Stryka mig medhårs när jag behöver det och ge mig en ordentlig spark där bak när jag behöver det. Han vågar också stå kvar när det blåser. Han vågar tom Göra blåsväder, genom att säga saker som inte alls jag vill höra, men som är sanna och ärliga. DET gör det i mellan åt. Han lockar mig att se possitivt på framtiden, se nyktert på den liksom. Han delar Gärna ett skratt med mig också. Han bryr sig om hur jag mår! En ovärderlig vänskap som dök upp från ett håll som jag aldrig skulle ha kunnat ana.

Skolavslutningen i kyrkan

Vi har en ny präst här i byn. En ung tjejj som är pigg och sprallig. Hon höll ett tal i kyrkan på avslutningen. Eller tal.. Hon berättade en historia. Den historien om två tomater som var ute och gick. De gick över en väg och den ena blev överkörd. Den hela tomaten vänder sig om till den mosade och säger. -Kom nu ketshup så går vi.

Iaf jag och jag törs säga fler med mig, undrade vad i hela världen det kom från… DEN historien. DÄR och DÅ…? Hur tänkte hon…

Men sedan utvecklade hon innehållet i historien på ett sätt så mina tårar bara forsade nerför mina kinder.. Hon pratade om Mig. Eller ännu hellre. Hon pratade om mina barn. Hon sa att hon tyckte att historien var så varm och fast den ena tomaten nu faktiskt var mosad, så ville den hela ha den med vidare på promenaden. Den var helt ok iaf, fast den hade fått andra förutsättningar i livet och nu var mosad. Hon sa också att flera av era kompisar kommer att bli ketshup på ett eller annat vis under sommarlovet och inte vara samma kompisar när skolan börjar. De kommer att ha varit med om saker som kanske har mosat dem och kom då ihåg att de är de iallafall och tyck om dem för de de är endå. Vilken undermening i en eg, inte ens rolig historia..

Ut i solen med er!

/Marita

För er som följt mig på Fejjan är det väl ingen hemlighet att det varit lite tufft för mig ett tag nu.

Jag ligger i skilsmässa. Bryter från min man sedan 16år tillbaks. Mycket stor överaskning blev det den dag han ”tappade” bort sig i livet och drog därmed även med mig och barnen i fallet. Jobbigt som tusan eftersom det var det liv jag trodde att jag skulle leva resten av mitt liv. Men efter att ha hållt fast i den drömmen i motvind nu i 7Månader, så släpper jag nu taget. Försöker att borsta av knäna och limma ihop skärvorna och går vidare. Det blir ju konsekvenser utav det såklart. Huset bla. Vad gör vi med huset. Barnen. osv. Nå ja. Nu väntar en hel del praktiska saker på att tas tag i. Men det känns ändå enklare, nu när beslutet att släppa taget är taget.

Har ju även bytt jobb mitt i detta.

Efter att ha varit sjukskriven ett längre tag från min busschaufförs tjänst. Så hoppade jag av sjukskrivningen och tog tjänstledigt för att köra Lastbil igen. Jag trodde dock att det skulle succesivt öka timmar på det jobbet och att jag skulle få stämpla upp till fulltid. Men div byrokratiska trösklar var högre än vad jag någonsinn kunnat ana.. Jag i min enfald, trodde att man skulle belönas av samhället för att man försökte att göra rätt för sig och dra sitt strå till stacken, om än ett litet till en början. Men nej. Jag shade varit mer betald och i säkrare skyddsnät om jag låtit bli att hoppa och låtit mig motta bidrag ist.. En rent Förfärlig upptäckt. Men vad jag vet så har ingen svält ihjäl i Bjursås på 2010. Så vi lär väl inte ska bli de första. Det måste lösa sig på något sätt.  

I nöden prövas vännen.

Så nu funderar över vad en Riktig vän är….    

Jag har iaf samlat på mig några, inte många, men Värdefulla vänner under åren. Endel är närmare mig, på kartan, än andra. Endel finns mycket långt bort. Det som dock är gemensamt för dem är att de finns mig nära i tanken. Jag Vet att de finns där liksom. Endel hörs jag med ofta, men jag är ingen person som promt Måste ha alla jätte nära mig. Så de flesta bär jag just i tanken. Jag vet iaf att de finns där för mig när jag behöver dem, och givetvis så finns jag där för dem. Jag är nog lite som en trogen hund, har du väl vunnit mitt hjärta så är jag dig trogen resten av mitt liv.. Det gör en på ett sätt mycket sårbar.. Men mina Riktiga vänner, de utnyttjar mig inte för det. Men så är det också en mur de behöver passera för att nå, Mig.

Få se om det blev en tillfällig hicka på bloggen, eller om det kanske blir mitt nya forum för reflektion. Märkligt, jag har aldrig haft något direkt behov av att skriva. Men nu gör jag det, från hjärtat. Så ta det för det det är. Detta är MITT forum! Dela det med mig om ni vill. Inte annars!

Kram alla!

En kylslagen morgon med en kämpande sol gav vi oss iväg. Jag och Coffea förståss och min underbara stöttare genom detta. Anita! Du har en stjärna i himmelen att vänta dig den dag det är dax. Det har varit en turbulent tid innan beslutet lades, i Torsdags. En kamp om hur att göra eller hur att inte göra….. Investera, förneka eller förstöra. Ja funderingarna har varit många. MEN nu är det klart!

Han tog stort ansvar i skogen

Jag hade nog trott att han skulle vara mer ”pajjas” än vad han var. Han är ju väldigt explosiv och mycket i hela sin personlighet. Men jag tyckte att han gjorde en super runda!

Överdriven i hälsningen.

Ja, han Älskar människor. Inte alla lika mycket men, älskar dem till översvämmning. DET är C.

Inte jätte intresserad av att kampa, men gärna brottas och vara kroppsnära.

Inte jätte mycket jakt. Ut och kolla hur hjulen funkar (man är väl kille) och sedan lyfta lite oengagerat på trasan. Jag skulle inte kunna ha honom med mig lös i skogen när jag rider om det vore tillåtet att jaga fritt…

Passiviteten. Underbara! Gick ett varv runt mig och kollade vad tjejjen innan hade varit, satte sig sedan och filosoferade tills 20sek var kvar. Då reste han sig upp och nosade slött där han setat. Såå cool! Det här är det jag tror att vi har och kommer framöver att överleva på. Hans otroliga förmåga att slappna av. Och coola ner sig mellan sina annars så högoktaniga temperaments tak. Han skulle nog kunnat bli en stress tok om vi inte tränat så på detta tidigt och nu skördar jag, i skarpa lägen! Vi var ju på filmkurs helgen innan. Där låg hundarna tätt innomhus, vissa i burar andra utanför. Jag gillar bur, då både jag kan slappna av helt och utstråla det lugnat till honom men också att ingen kommer åt honom, likväl som att han inte kommer åt någon. Vi har inte tränat jätte mycket på att vara i bur. Men han lade sig till ro direkt i den och fastän jag plockade ut honom och han fick vara mycket aktiv direkt och sedan in i buren och lägga sig lugn efter tagningarna. Det gjorda han utan ett enda gnissel eller pip!!!! DET värderar jag HÖGT! Särskilt när jag VET hur högoktanig han eg är.

Avståndsleken. Jo då intressant på håll det var hon. Sprang dit och hälsade det gjorde han. Men leka DET fick hon göra själv.

Dumpe. Vek av lite och var sedan fram snabb som en vessla och kollade. INGET kvar!

Skrammlet. Vek av lite och var sedan fram som en ännu snabbare vessla och kollade. Inget kvar! Beskrivaren frågade om jag serverade maten åt honom på liknande vis…. Däremot så tror jag att han är tekniskt intresserad! På riktigt, för han har ett väldigt kontroll behov. PÅ saker och kolla av, Under saker och kolla Hur det kommer sig…. Så så är han ju också väldigt modig i sin snabba, vakna kostym.

Spöken. Här blev jag mest förvånad över honom. Han tog ett mycket stort ansvar för mig och höll sig framför och bredvid mig. Svansen och skallet gick oförändrat och oavbrutet lika. Till sista förflyttningen. Då djupnade skallet något, men ”lilla svans” var igång även då. Han luktade fram emot dem med jämna mellanrum också, så det kändes inte som att han stängde av och blockerade sig Alls. Jag hade nog trott, som den ”dramaqueen” han är, att han skulle gömma sig bakom mig eller vid publiken. Nej, ett stort ansvar tog han. De skrattade och sa vid hälsningen och avklädningen att han myntat ett nytt begrepp i Mora skogen… Välta spöken.  För de pinnar som markerade hur långt spökena skulle gå for som plockepinn och spökena fick värja sig för min gummiboll…..

HÄR började då dilemmat…… HUR göra…. ?

Han har ju visat de senaste veckorna att skott gillar han INTE. Inte Jätte blockerad, MEN helt klart Mycket berörd! Men han hade gjort en super runda där han inte hade byggt på sig något alls, som jag faktiskt hade förberett mig lite på iom att han är så explosiv, och då hade jag avstått skotten! Så var min plan. Men nu kändes det som att bättre i balans än så här blir han inte och då har vi detta bakom oss. Så ett skott gick och sedan bröt beskrivaren. 5a på skott.

I det stora hela

Är jag jätte nöjd med det jag fick av honom där ute. Beskrivningens poäng tycker jag kanske att jag har några åsikter på här och där. Ex på aktiviteten. Enstaka aktivitetshöjningar…. Jo annars hade han varit död och blivit dit buren. Men JAG VET hur det såg ut och hur det kändes, jag hade inte heller kunnat göra mer för honom. Ingenting. Alltså jag Menar det Ingenting har lämnats åt slumpen i detta.

Anita! Jag är såå tacksam för att du ställde upp och bytte jobbtid, filmade, lade ut dina dagssysslor på din familj mm mm. För min skull den här dagen. Stort TACK till dig!

/Marita

Vi var och hälsade på hos Anita på Wellans för några dagar sedan. Coffea och Pralin fick leka medans vi hann prata lite strunt under promenaden i deras väggivägg skog. När man ser de två leka så skulle man kunna tro att de vore monster. De brottas och morrar och springer så att man håller andan ibland. Både för träd och ris i skogen, men också för sina knäns vara eller inte vara kvar anvädbara, efter promenaden. Lite svikt i knäna är att iaf rekomendera…..

Han fick också hälsa lite på mamma Russin och visst är det spännande med henne om man kan få igång henne, men där håller han sig i skinnet. När vi kom hem från promenaden så fick han, ensam då, hälsa på den färskaste medlemmen i familjen. Lilla Cookie 9veckor Chines crested powder puff. ÅHhhh vilken liten sötnos. (med vassa tänder och attityd) (redan…. ) Då förvandlas hela min bulldoser hund till en liten ål… Han lade sig ner och luktade på henne, visst höll jag en del i kopplet, men helt klart förstod han att hon var liten. Han som är så ”tassig med katten Hur fan gick det där till nu då…… Teknikens under, nu har jag nog pillat någonstans…..

Iaf…. Jaha….. nu bidde det så igen…. fattar inget…..   

Iallafall så är han en härmapa när han leker, iaktar och apar efter, en rättså skön taktik tycker jag. När katten sitter på gubbstolen i hallen och tassar efter honom, så går han upp med fram och gör lika. När vi är ute och betar Busen, då betar också Coffea. Brottas när det är det hans kamrat vill och springer och tar fatt när någon annan vill det. Och nu ännu en nyans i hur man kan vara med en så liten valp. Hon kan inte han vägt mycket….. Hemma är han på ett sätt och i stallet är han en annan. Mycket anpassningsbar! Rätt så fiffigt påkommet av honom, då kan man vara med alla och överallt liksom. :)

Hans bordercollie tjejjer var ner en dag. Han har Stenkoll på vem som man gör vad med av dem. En behöver bara titta på honom så viker han…. Så har de tu alltid haft det

Coffea ska bli en Movie Star……

Njae. Kanske inte. Men vi ska iaf vara med på en filmhelg, hur man lägger upp och tränar för tex reklam film och sådant. Med Tina Röed på Dogmodels. Hala bananskal gör att man halkar in både här och där… kulkul

Ha det!

/Marita

ps, Han mår iaf bra nu. Inget mera kräk. Hur det sedan gick med skotteriet,,,,,,,,, den som lever får se… ds

Så spotade jag honom med Frontline. Nu är hela han upp och ner….. Han mår pyton till och från och kräks slem ibland. Bajsar inte på klockslagen, som han brukar och är inte jätte glad i maten, som han brukar. Han reagerade på skotten på klubben i Torsdags. Det kom för mig som en blixt från klar himmel. Han har inte varit berörd alls tidigare. Visst, han är ju Coffea. Coffea som är väldigt explosiv i allt han gör (jag tänker bla på valptestet som gjordes) Han reagerar Oerhört mycket på överaskningar och så, men är ju lika snabb framme och kollar vad det är, så han är ingen hare. Vi har varit på klubben flera gånger tidigare när de smällt och han har inte ens noterat att det har skjutits! Jag har inte börjat lägga platser med skott eller budfört, men vi har varit där. Både aktiva och passiva och han har aldrig visat något! Så det känns Inte som någon vanlig åldersgrejj bara.

Av en händelse så kom jag på att jag skulle läsa på biverkningarna av medlet. KAN i Sällsynta fall förstärka sinnes intryck ge Deppression och en vanligare biverkning är klåda. Gissa om han åkte in i duchen direkt….. Jag har spotat honom en gång tidigare och visst han blev lite kass i magen i två dar, men inte ohejdat på något sätt. Med facit i handen, ingen undanflykt! Utan mer en reflektion, kaninskitlukten i Södertälje då han nosade bort en hel tävling, helt omedveten om att jag fanns där mellan momenten, lukt är ett sinne…. Nej vänta nu, hörsel är också ett sinne… DET var INTE förstärkt…. Inte i samma grad iaf….

Jag vet inte, men just nu käns det lite sådär faktiskt. Man tror att man skyddar och hjälper dem så kanske jag håller på att ta död på honom. Inte kul! Har han nu blivit skottberörd av detta så ska jag f.n stämma de som ger ut medlet……

MH

Så nu känns det ju sådär inför MHt. Som jag sett fram emot såå.

Pisspisspiss

/M

Eva Eriksson dömde Aussie. Coffea fick ett HP och kritiken löd,  

Maskulin juniorhane

Maskulint huvud. Korrekt bett. Tillräcklig hals. Mycket bra kropp och benstomme. Kan ännu utvecklas i förbröstet. Goda vinklar. Rör sig bra. Något brant i korset. Lovande päls.

HELT OK. Tycker jag!

Han mötte upp henne i ringen piggt men sansat och stod och lutade sig mot Hennes ben vid tandvisningen. Han är en pärla min hund!

Premiär cykling idag

Mötte en hund och ett halvt fotbollslag med småkillar. Insåg snabbt mitt misstag att på benen satt visst endast shorts….. Dock skötte han sig riktigt bra! Jag löste det som jag gör med hästarna. Drev framåt, då har de fullt göra med att springa  istället för att komma så högt i ev bocksprång. Eller som i detta fallet, så snabbt åt sidan…. Han ÄR en prins helt enkelt!

Imorgon har han bott hos mig i ett helt år……

Fortfarande hävdar jag att man Kan köpa sig lycka!

Min lycka heter Coffea

/Marita

Vi åkte till den klubben/banan som Coffea är anmäld till i Oktober. Den kändes Helt ok. Mycket bra beskrivare och trevliga figuranter. Så så får det bli! Familjen gick med och vi såg på två hundar. (Den ena var vår Aussie kompis Allis!)  Så att de skulle få ett litet hum om vad det är Coffea ska göra. För den dagen får de inte följa med, för mig. Då jag är rätt så säker på att jag får ett lite annat resultat om han vet att även de är med i skogen. Men jag hoppas att det stämmer för Sandra så att hon kan komma upp och kolla, och kanske filma. Både Johan och barnen tyckte att det var intressant iaf .

Hem och kasta in ved…..

Imorgon blir det sökträning!

/Marita