Efter en vecka med tidiga mornar och långa varma dagar så var det skönt att ta ett par kalla och umgås med brudana. Inte mina små den här gången, utan några lite större. 
De små ville sova hos grannen och då “passade jag på” att glida iväg på lite egen tids avansemang. Det är skönt att de är så stora att de kan ringa om det är något och har lite koll på läget vad det är som händer omkring oss/dem. Älskade flickor <3 <3
Rådhuskällaren blev destinationen för kvällen. Men den började i Larsarvet hos Sara. Vi var några stycken som satt på hennes underbara altan. Snackade lite strunt och njöt av sommarkvällen. Att hennes hästar gick en bit bort och mumsade gjorde ju inte saken sämmre alls. Härliga tider!
Jag fick ett samtal från en elev, eller vän, eller både och faktiskt, under veckan. Hon hade kört fast med en grejj och ville ha mitt råd. Vi pratade lite om det och gled sedan in på hur min situation var. Även om jag har hört det förut, av andra, så har jag nog inte varit mottaglig för det. För hon sa, vänta inte med livet trots att det är som det är. LEV livet mitt i det röriga i stället.. BOOM.. Visst! Det är ju såå det ska göras. Inte vänta tills.. eller ta tag i och ordnas med, sedan.. Utan ta det som det kommer och Leva i det NU.
Det har visserligen inte ens gått tidigart. För jag har inte varit Där. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag Vill. MEN jag måste leva under tiden tills jag Vet vad jag Vill. Det kommer nog att utkristallisera sig under tiden. Många saker hänger i luften. Stora saker. Men DET ÄR väl livet kanske. Nu känns det iaf mer spännande än skrämmande som tidigare. Jag har nog levt rättså tryggt, eller naivt i min bubbla. Där jag skulle leva med min man och bli gammal i det här huset osv. Då behövde jag inte ha så många öppna dörrar som jag har nu. Öppna dörrar behöver ju dock inte vara bara av ondo. Tvärt om eg, bara jag kan lära mig att man inte måste gå ut och in genom alla. Längre eller kortare resor. Utan att jag lugnt kan iakta den öppna dörren utan att gå igenom den och utan att bli stressad/pressad av att de står öppna. Inte känna korsdraget som något negativt, utan lära mig leva med lite vind i håret. (Make sens? Probably not..)
Men kort sagt ska jag ta mig tid att vimsa omkring i livet ett tag nu innan jag tänker bestämma något alls. Plus att “hugget i sten” blir nog inget för mig i framtiden. På både gott och ont. Inget kommer att kunna tas för givet, inte heller ge den trygghet jag så naivt levt i under en stor del av mitt liv. 16år. Det är faktiskt Hela mitt vuxna liv..
The best way to predict the future is to invent it…
Jag vill sitta i min gungstol när jag blir gammal och tänka tillbaks på allt det jag gjorde istället för allt det jag inte gjorde. Även om allt inte var bara bra.
Så får det bli!
Ha det, jag har ett liv att ta tag i!
Eller rättare sagt, gräsmattan behöver klippas… Men SEN!!! 
/Marita
Åh det låter så spännande och hoppfullt!
Åh, vilken skönt positiv och hoppfull ton du har i det här inlägget! Hoppas du kan behålla den synen på livet och framtiden!
Åh vad glad jag blir! Äntligen är du tillbaka! Jag har inte varit här på länge, men fick ett stort leende över läppanra när jag såg att det skrivits några rader! Även om det är lite tunga historier från och till så kan det vara bra att få slänga ut sig lite skit lite då och då.
Lycka till och hoppas vi ses snart!
Kram Lisa
VÄLKOMMEN TILLBAKA!!!!!!!!!!!!!:):)NU SKA JAG LÄSA IFATT MIG!!!:):)