Solen skiner även på mig,, fast jag går i traasiga skoor,,,

En väder blogg..?

Nää, knappast vad det blir. Men det är ett sätt att komma igång iaf.. För det är härligt när just solen skiner. Allt blir lite lättare liksom. Satte mig nyss på en filt på gräsmattan och ansade en liten svans på min underbara hund. Klippte lite klor och hade en liten mysstund i solen. Kvalitets tid, skulle man kunna säga

Jag HAR vänner där ute!

Det gör mig varm i hjärtat. En del stryker medhårs. Andra peppar på och sparkar mig där bak, när jag behöver det.. Det är ju så att om man är, brutalt ärlig, själv. Ja då får man ju ta det tillbaks också.. Jag gillar det! Rakt och ärligt ska det vara. En parantes. Kan det vara därför jag gillar hästar och hundar? Jag hanterar hellre hingstar och ston än vallacker tex. Inte alls för att jag har något emot vallacker! Tvärt om. Men jag gillar de raka svaren man får av de förstnämnda. Det är inte samma sak som att jag alltid gillar svaren jag får. Men man Vet liksom vad man har att arbeta med, eller mot. Samma sak med hundar. De är direkta och ärliga i sitt handlande. De gör inte som många människor, funderar, värderar och ibland dömmer innan de handlar. Nej Direkta svar. Behöver inte vara snabba! MEN ärliga.

Jag har iaf en vän, min röst i natten Som har varit, och i synnerhet ÄR mycket viktig för mig i denna nya situation i livet. Han, ja det är en Han och Han är en Riktig vän. Ingen sådan man behöver fundera hur eller ens när man säger saker. Jag är övertygad om att jag skulle kunna ringa honom mitt i natten. Han dömmer mig inte för det. Hans unika förmåga att dela med sig av egna erfarenheter, lyssna på mina. Stryka mig medhårs när jag behöver det och ge mig en ordentlig spark där bak när jag behöver det. Han vågar också stå kvar när det blåser. Han vågar tom Göra blåsväder, genom att säga saker som inte alls jag vill höra, men som är sanna och ärliga. DET gör det i mellan åt. Han lockar mig att se possitivt på framtiden, se nyktert på den liksom. Han delar Gärna ett skratt med mig också. Han bryr sig om hur jag mår! En ovärderlig vänskap som dök upp från ett håll som jag aldrig skulle ha kunnat ana.

Skolavslutningen i kyrkan

Vi har en ny präst här i byn. En ung tjejj som är pigg och sprallig. Hon höll ett tal i kyrkan på avslutningen. Eller tal.. Hon berättade en historia. Den historien om två tomater som var ute och gick. De gick över en väg och den ena blev överkörd. Den hela tomaten vänder sig om till den mosade och säger. -Kom nu ketshup så går vi.

Iaf jag och jag törs säga fler med mig, undrade vad i hela världen det kom från… DEN historien. DÄR och DÅ…? Hur tänkte hon…

Men sedan utvecklade hon innehållet i historien på ett sätt så mina tårar bara forsade nerför mina kinder.. Hon pratade om Mig. Eller ännu hellre. Hon pratade om mina barn. Hon sa att hon tyckte att historien var så varm och fast den ena tomaten nu faktiskt var mosad, så ville den hela ha den med vidare på promenaden. Den var helt ok iaf, fast den hade fått andra förutsättningar i livet och nu var mosad. Hon sa också att flera av era kompisar kommer att bli ketshup på ett eller annat vis under sommarlovet och inte vara samma kompisar när skolan börjar. De kommer att ha varit med om saker som kanske har mosat dem och kom då ihåg att de är de iallafall och tyck om dem för de de är endå. Vilken undermening i en eg, inte ens rolig historia..

Ut i solen med er!

/Marita