Dammar av bloggen

Ja man vet aldrig riktigt vad livet har för överaskningar åt en.. Jag hade mycket stora ambitioner med min nya, vad jag trodde , tävlingshund. 5a på skott, var väl inte riktigt vad jag önskat. Då rann liksom hela hundtränings glöden av mig.. Jag hade väl en liten plan B i bakfickan. Med skotträning och mycker jobb skulle vi iaf hålla fast vid de grenar vi kunde starta mm. Men livet ville annorlunda.

För er som följt mig på Fejjan är det väl ingen hemlighet att det varit lite tufft för mig ett tag nu.

Jag ligger i skilsmässa. Bryter från min man sedan 16år tillbaks. Mycket stor överaskning blev det den dag han “tappade” bort sig i livet och drog därmed även med mig och barnen i fallet. Jobbigt som tusan eftersom det var det liv jag trodde att jag skulle leva resten av mitt liv. Men efter att ha hållt fast i den drömmen i motvind nu i 7Månader, så släpper jag nu taget. Försöker att borsta av knäna och limma ihop skärvorna och går vidare. Det blir ju konsekvenser utav det såklart. Huset bla. Vad gör vi med huset. Barnen. osv. Nå ja. Nu väntar en hel del praktiska saker på att tas tag i. Men det känns ändå enklare, nu när beslutet att släppa taget är taget.

Har ju även bytt jobb mitt i detta.

Efter att ha varit sjukskriven ett längre tag från min busschaufförs tjänst. Så hoppade jag av sjukskrivningen och tog tjänstledigt för att köra Lastbil igen. Jag trodde dock att det skulle succesivt öka timmar på det jobbet och att jag skulle få stämpla upp till fulltid. Men div byrokratiska trösklar var högre än vad jag någonsinn kunnat ana.. Jag i min enfald, trodde att man skulle belönas av samhället för att man försökte att göra rätt för sig och dra sitt strå till stacken, om än ett litet till en början. Men nej. Jag shade varit mer betald och i säkrare skyddsnät om jag låtit bli att hoppa och låtit mig motta bidrag ist.. En rent Förfärlig upptäckt. Men vad jag vet så har ingen svält ihjäl i Bjursås på 2010. Så vi lär väl inte ska bli de första. Det måste lösa sig på något sätt.  

I nöden prövas vännen.

Så nu funderar över vad en Riktig vän är….    

Jag har iaf samlat på mig några, inte många, men Värdefulla vänner under åren. Endel är närmare mig, på kartan, än andra. Endel finns mycket långt bort. Det som dock är gemensamt för dem är att de finns mig nära i tanken. Jag Vet att de finns där liksom. Endel hörs jag med ofta, men jag är ingen person som promt Måste ha alla jätte nära mig. Så de flesta bär jag just i tanken. Jag vet iaf att de finns där för mig när jag behöver dem, och givetvis så finns jag där för dem. Jag är nog lite som en trogen hund, har du väl vunnit mitt hjärta så är jag dig trogen resten av mitt liv.. Det gör en på ett sätt mycket sårbar.. Men mina Riktiga vänner, de utnyttjar mig inte för det. Men så är det också en mur de behöver passera för att nå, Mig.

Få se om det blev en tillfällig hicka på bloggen, eller om det kanske blir mitt nya forum för reflektion. Märkligt, jag har aldrig haft något direkt behov av att skriva. Men nu gör jag det, från hjärtat. Så ta det för det det är. Detta är MITT forum! Dela det med mig om ni vill. Inte annars!

Kram alla!