Spår helg

Ja då har vi spårat

Han har ett fantastiskt driv i det han gör. Kan jobba länge, bli störd och ta upp arbetet igen, samt Ta svårigheter utan att lägga på sig. Lördagens två spår låg i skog var av det ena hade en vinkel. Markerar pinnarna med att stanna upp och ibland tom plocka upp dem spontant. På anmodan plockar han direkt och vi byter mot något smaskigt. Köttbullar eller mjukost tuben… Smaskens! Sen pået igen. Söndagens spår låg en bit i skog och sedan ut på en äng. Äng, DET har vi inte gjort sedan han var pyttis. Ca 150m rakt med två apporter. En handske först, en apport pinne som 2a. Två vinklar vänster och sedan ca 70m till spårslut. Till detta låg spåret i EN  TIMME. Så det blev många svårigheter på en gång. Men bättre det när man har hjälp med sig. Plus att jag skulle aldrig rya med honomiaf  i ett sådant läge! Så vi antog utmaningen. Gick på bra, efter lite ringning just där skogen tog slut, Plockade bägge stoppen och gick friskt på igen. Vid vinkel nr 2 så låg vinden starkt på från de två som gick bakom så han vindade dem och var på väg dit ettpar gånger. Men när jag lät honom ringa mig ett par gånger och gick framåt i spårets riktning så tog han själv upp det de sista 40metrarna!!!! DET kändes RIKTIGT bra med det avslutet! Så han jobbade på underlag han knappt gått på. Plockade fler grejjer än han någonsin gjort på samma spår. Hittills har vi endast gått en vinkel per spår och ALDRIG så gamalt. Jag är såå nöjd med det!

Efter lite fika så tränade vi lite lydnad. Sitt stanna kvar. Platsliggning i grupp. Coffeas livs första Budföring. (Så kul att han och fröken rumlade runt i gräset och pussades tillslut…. De hade mjukost överallt….. ) Samt några inkallningar genom/bredvid gruppen. Bra koncentrerad idag.

Kanske man måste gå ett långspår innan lydnads träningarna sedan….

Som vanligt är jag glad, nöjd och framför allt Stolt över min pojke. Han sköter sig i alla sammanhang.

 

 

”Min” Andante betar på de gröna ängarna

Ante som jag var ansvarig för att kom till klubben för 10år sedan. Som har följt mig som ”min” under åren. Som jag tränat och tävlat på. Som jag tömkört och haft som tillridnings häst lika länge. Han var den häst jag litade mest på när Coffea var liten och skulle lära sig hälsa på hästar. Nu sa hans kropp stopp. Liksom en virvelvind kom han in i mitt hjärta. Liksom en virvelvind försvann han från denna jord. Denna vår jord som aldrig kommer att bli lika vacker mer utan ”min” vackra Gråben………

 

Fan vad ONT det gör!      Igen…………….

 

/M