Lycka!

Lite tid att berätta ikapp

De sista två lydnadskurs gångerna är till ända. Hon tyckte att vi alla hade tagit storm kliv under dessa veckorna och jag håller med, å allas vägnar. Det har varit en mycket lärorik kurs. Lydnad med klicker.

Vi har varit ut i skogen och spårat ett par gånger. Han är duktig, men det går fort…. Har börjat att plocka upp endast pinnar lagda i spåret och byter nu mer med Mig, så att belöningen kommer från Mig och inte från skogen.

Det har varit begravning för min Morbror. Tufft som sjutton då han och mamma har växt upp nästan som tvillingar. 59år gammal är för ungt att dö.

Vart och kollat på ett MH. Gick med på de två sista för dagen. Innan hade jag varit coach åt Emma, dottern, som deltog i Dressyr och Hoppning på Mini-KM. Det var av en slump en Cavaljer och en Aussie som gick MHt sist ut. Cavaljeren imponerad där ute………..  För den andra var ingen fröjd att se…. !

På MHt träffade jag iaf folk från klubben som ingår i ett sök-gäng. Jag frågade om jag fick haka på och det fick jag. Så dagen efter var vi ut på sök träning. Coffea blev lite upprättelse för rasen! (Tvi vad ledsen jag blev av att se det testet.) Så nu kommer vi att delta i detta sök-gäng efter en lyckad premiär. Han snappade direkt att det låg roliga ”gubbar” i skogen. De hade Bollboll där ute som han gillar såå. Han sprang rakt ut och lekte och kampade glatt med upphittad figge. Min pojke!

 

I helgen är det spårläger

2 dagars i vackra Svärdsjö. Ska bli härligt att komma ut och få lite tröttande aktivering för oss båda.

 

32 Aussies anmälda i Österbybruk helgen efter det. Är inte det rätt många?

 

Jag såg förresten på hunddata att resultatet från Västerås kommit in. En Glad överaskning, som jag missade på plats. Var att endast två av alla hanar, (bägge Thornappels,) fick CK och Coffea fick HP. Annars var det 2or 3or och släta ettor som delades ut. Då blev liksom HPt ännu mer värt, iaf i mina ögon.

Hur många tänker anmäla till Eskilstunas ras tävlingar? Utst? Lydnad? Det vore kul att se lite fina hundar och träffa lite Aussie folk. För vi fick ju iofs en 2a av den domaren i Kristinehamn. Men med den kritiken vi fick och om hon inte hittar någon hälta så kanske iaf…. För han hinner ju inte utvecklas så mycket på den här korta tiden mellan. Eller?…. För jisses vad det händer grejjer. Han håller på att anlägga ”lejon man”. Bak byxor har han i massor. Men även kroppsligt händer det grejjer. Ena veckan är han stabil och balanserad, den andra….. inte.      Jag läser vad Sandra skriver om Svansas rörelser och ler för mig själv. De är såå lika i såå mycket. Mammas barn liksom

 

 

 

Ja men lyckan då?

Jo lycka det var vad jag kände igår kväll. Efter att ha varit inne på sjukhus och gjort en massa tester som gjorde ONT. Coffea hade haft tråkigt och legat i bilen stora delar av dagen. Så tog jag med honom till stallet. Jag var ledig men hade Bus. Mockade, sadlade och tänkte ut och trimma i ridhuset, (Dressyrtävlings datum närmar sig med storm steg.) Får ett infall och tänker bära eller brista. Han får följa med ut i skogen. Jag rider ut istället. Tar grimma under tränset. Ett grimskaft runt midjan och kopplet i fickan. Då kan jag ”förankra” gossarna där ute om något händer.

Fåglarna kvittrade. Häggen blommar. Det var klart och lite kallt i luften. Hästen blev lite på tå när han kände att jag inte helt var observant på honom, Inte dumt! Utan mer vaken bara. Coffea travade snällt före oss längs en grusväg som leder till skogen. Vi möter en bekant till häst som ska en annan väg. Men vi stannar och pratar lite innan vi skiljs åt. Han travar före oss även upp i skogen där Bus börjar att komma igång och frustar lite….. DÅ vaknar Coffea! FULL FART ut i skogen. I Stora lovar, springer han som om han var skjuten ur en kanon. Jag och Bus stannar och tittar på stollen, som nu har hittat ett ler hål. Så nu med bruna strumpor på sig rusar han runt runt i skogen som en galen. Kommer åter till oss, gör lek inviter åt Bus, som var måttligt intresserad av att leka med en spritt språngande galen hund Men INGA dumheter han heller!

Han har visat lite tidigare på andra hundar att han bara gillar dem ”så där” men vi har gått mycket tillsammans vi tre som förberedelse för denna dagen. Så åter igen har Bus överväldigat mig med att ”bara” vara sig själv.

Vi mötte en fyrhjuling. Jag kallade in min galenpanna, som kom Direkt! Gick ett par steg åt sidan, Bus dansade lite för han hade vid det laget lite bråttom hem . Vi stod där tills han hade passerat, utan att jag ens behövde kliva av! Stärkt av detta går vi vidare. Möter en man som kommer på en paralell stig till den vi går på. Får kalla på Coffea tre gånger. Han kommer åter alla gångerna, men det rinner över LIITE så att han är på väg igen. INTE FRAM till honom! Så när jag säger före åt honom efter det blir det ett räser ryck igen…. Han ringar oss runt ett tätt buskage som Bus måste ha missat. Kommer upp precis bakom oss när vi ska kliva över ett litet dike…. Det bev visst lite för mycket även för Bus. Som tar ett jätte skutt över diket och fortsätter sedan att av bara farten göra några rejäla bockar med huvudet mellan frambenen…. Stönar lite och knatar sedan raskt hemöver Jag skrattar rakt ut! Coffea står med stora ögon och tittar på oss en bit bort. Men när Bus knatar på ”som vanligt” så gör han det samma. Precis som att -Jaha, så där går de över diken…. Frustande på lång tygel. Med Vovven ca 50m före på väg hemåt mot stallet så passerar vi en Hägg. Stigen ligger högt så jag ser samtidigt ut över bergen. Drar i mig av hägg doften och blir aldeles rusig av LYCKA!

Så har vi det!

 

/Marita